Klockan 06.07 söndagen den 21 juni lämnade vi hemmakajen för att gå över Vänern. Det var varmt i luften och nästan vindstilla varför det inte fanns någon anledning att sätta segel. Den sex man starka besättningen njöt av den syremättade luften och erfor att nu är vi på väg för en resa på nästan fjorton dagar.

När vi kommit i höjd med Sibberön lade sig dimman varför den nyinstallerade radarn verkligen var en stor hjälp i navigeringen. Sikten var i princip obefintlig varför vår ständige befälhavare Jörgen Wessman kommenderade skärpt utkik och mistsignalering. Efter någon halvtimme klarnade det dock upp och hela storvänern öppnade upp sig på ett mäktigt sätt. Tanken slog mig hur sjömännen på 1600-talet hade det: Inga vindar, då var det bara att vänta, kanske veckovis innan det gick att avgå. Vid tät dimma var man helt utlämnad åt den okulära utkiken. Naturligtvis ingen gps-plotter och inte ens några detaljerade sjökort. Inga automatiska länspumpar utan det handlade om manuell pumpning. På vissa skepp lär det ha varit nödvändigt med skiftgång vid länspumparna. Matlagning skedde genom en vedeldad eldstad och var säkert ett äventyr i sig ute till sjöss. Efter denna lilla historiska återblick kände jag mig väldigt nöjd med den tid jag lever i. Allt var definitivt inte bättre förr även om värden skulle må bättre utan vissa uppfinningar.

Efter ungefär fem timmar passerade vi Lurö skärgård med sina fantasieggande namn som Stora klubben, Melongrund, Pålgrunden och Norra Klasgrunden. Resan fortsatte i en spegelblank Vänern mot trafiksepareringen vid Hindens rev och redan klockan 17 var vi framme i Vänersborg. Som vanligt hade vår kontakt Per Hedkvist skapat uppmärksamhet kring våra besök så det stod en mottagningskommitté på ett hundratal personer vid kajen. Givetvis hade vi avlossat en Svensk lösen när vi passerade den inre vågbrytaren. 

Dag två var det dags för öppet skepp och vi räknade in över 500 besökare. De broschyrer vi har med har en makalös åtgång då Vänersborgaren verkligen är genuint intresserad av skeppet och bojortarnas historiska betydelse för såväl Kristinehamns som Vänersborgs tillblivelse.

På kvällen agerade vi en del i invigningsceremonin av junior SM i jollesegling och inför 3-5 000 åskådare avlossade vi en bejublad dubbel Svensk lösen exakt kl. 19.08. Vi tror att vi därmed räddade Vänersborgarna från ett angrepp av vikingaskeppet Sigrid Storråda som också låg och lurade i vassen.

Dag tre hade vi öppet skepp kl. 10.00-12.00 och vi räknade in över 400 besökare.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vår resa hittills har gått enligt planerna. Alla är friska och solen skiner från en blå himmel. Vi återkommer med loggbok två i fredagens

Bo Wennström, Lättmatros på SMLN Christine af Bro

Se bilderna i galleriet