Tidigt på morgonen den 3juli påbörjade vi vår färd över Vänern till Kristinehamn. Redan kvart i sex startade Jörgen Wessman maskinerna och efter att vi kastat loss var vi strax ute på öppet vatten då skärgården utanför Vänersborg är näst intill obefintlig. Sikten var god och vindarna obefintliga så det handlade om motorgång. Vi passerade Gälleudde, Hjortens udde, Hinden rev, Lurö skärgård och stat därefter en kurs på ca 47 grader med sikte på Måkalsgrunden. När vi närmade oss Kristinehamn, efter ca 10 timmar, möttes vi av åskväder från två håll men vi klarade oss från åskan men inte från regnet och den tilltagande nordliga vinden. En bit utanför Sibberön vinkade en liten snipa till oss men enda skillnaden var att personerna ombord inte slutade vinka när vi vinkat tillbaka. Vi anade oråd och ändrade kurs för att se om vi kunde hjälpa dem och mycket riktigt var våra aningar riktiga. Motorn hade enligt snipans skeppare bara slutat att fungera i den guppiga sjön så vi kastade ut en tross och bogserade in båten till bryggan vid Pärlan där mindre båtar tog över hjälpinsatsen. Av detta kan man lära sig att inte gå ut med en liten båt utan att kontrollera väderprognoserna. Vidare ser man verkligen nyttan att ha en fungerande VHF radio ombord för att snabbt kunna kalla på hjälp t.ex. av sjöräddningssällskapet.

När vi så småningom lade till vid bojortens hemmakaj var den alerta ortstidningen NKP där och mötte upp. Nu kommer vi att avrusta fartyget från långresan och på lördag den 11 juli börjar vi köra enligt årets turlista. Bokningsläget är mycket bra men än så länge finns det några platser kvar på de flesta turerna.

Kontentan av att var ute på en långresa som vi nu har genomfört är många. Det är långa, slitsamma, och i år mycket varma dagar men man knyter också värdefulla kontakter som är värt priset av att gräsmattan kommer i fäfot under några dagar. Vi som nu varit ute i egenskap av besättning har alla gjort vår bästa för att vara ambassadörer för Kristinehamn då vi strävar efter att profilera vår hemort på ett unikt fartyg som var vi än kommer tilldrar sig stor uppmärksamhet. Att då och då synas utanför Vänern är troligen också en förutsättning för att vidmakthålla intresset för det unika fartyget Christine af Bro och för att långsiktigt kunna utveckla konceptet. Kristinehamn har i skeppet Christine af Bro en tillgång väl värd att vara stolt över. Som exempel på en snabb ”spinoffeffekt” ringde det redan under lördagen en kvinna från Göteborg som enbart för att hon sett oss i ”Götet”, och vid kaj fått en turistguide, nu har beslutat sig för att tillbringa några dagar på en semester i Kristinehamn. Hon bokade också en kryssning - Inre leden tur och retur! Under hösten kommer det i rikstelevisionen att sändas ett inslag där såväl Picasso som Christine af Bro är självklara ingredienser.

Detta var vår sista loggbok och vi hoppas att ni haft utbyte av berättelserna och bilderna. Nu i är alla varmt välkomna att vara med oss på en avkopplande kryssning i sommar!/ Bo Wennström